Ett hjärta som klappade varmt och intensivt f&oum=
l;r
schackspelet och för UASS har plötsli=
gt och
oväntat slutat slå. Uppsalas schackvänner sörjer sin g=
rand
old man
Därmed sattes punkt för en ledargärning= som har få motstycken inom svenskt schackliv = och som är fullständigt unik ur det lokala perspektivet. Arthur var <= span class=3DSpellE>UASS-medlem sedan slutet av 40-talet och under hela d= enna tid outtröttligt verksam för att främja klubbens och det lok= ala schacklivets bästa, under mer än 30 å= r med olika styrelseuppdrag varav 18 år som klubbens ordförande. En svåröverträffad höjdpunkt markeras av 1985 års SM-tävlingar i Uppsala. Som outtröttlig överledare för = en liten men besjälad ledarstab bidrog Arthur i hög grad till att göra de två SM-veckorna sommaren 1985 minnesvärda för = de närmare 1000 deltagarna.
Efter sin ”pensionering” från ordförandeskapet fortsatte Arthur oförtrutet att verka för <= span class=3DSpellE>UASS, främst genom att bringa ordning i det omfa= ttande klubbarkivet och nu senast med att livaktigt delta i förberedelserna för det 100-årsjubileum som står för dörren. Det är ett grymt ödes ironi att han ryktes bort bara två månader före de stundande festligheter som han så engagerat och kunnigt varit delaktig i att förbereda.
Efter ett helt yrkesliv i staden var Arthur också= ; en känd Uppsalaprofil. Han var verksam under åtskilliga år i produktionen på Ekeby Bruk och på S:t Eriks Betong, vilket sedan följdes av ca 15 år som besiktningsman på länsstyrels= ens försvarsenhet.
Som spelare handikappades han ofta, som så m&ari= ng;nga andra ledare och eldsjälar, av att en massa praktiska sysslor tog kraft och koncentration från själva spelet. Man kan inte göra sig själv sportslig rättvisa när det mesta handlar om lokaler, lotterier, kaffekokning och administration! Han = var emellertid en farlig motståndare för alla och envar, vilket säkert de flesta av hans klubbkamrater och andra motstånd= are någon gång fått erfara. Arthur hade alltid siktet inställt på motståndarens kung, och mer än en gå= ;ng lyckades det honom att leda sina kungsangrepp till vackra framgångar!=
Emellertid fann han, inte oväntad, att korrschack= et kunde erbjuda just det lugn och den möjlighet till koncentration som många gånger inte står ansvariga klubbledare till förfogande. Vi avslutar = med ett härligt angreppsparti från SSKK:s Cup 83 som visar Artur från hans bästa sida vid brädet:
A Illerbrand - B Ansnér
1.d4 Sf6 2.c4 e6 3.Sf3 d5 4.e3 Le7 5.Ld3 0–0
6.0–0 b6 7.Sc3 Lb7 8.cxd5 exd5 9.Dc2 c5 10.dxc5 bxc5 11.b3 Sbd7 12.Lb=
2 Sb6(?)
13.Tad1 h6 14.Se5 Tc8? 15.Lf5 Ta8 16.Se2 Lc8 17.Sg3 Dd6 18.f4 Le6 19.Tf3 Ta=
c8
20.Lxe6 Dxe6 21.Sf5 Tfd8? 22.Tg3 Se8
Därmed
tänkte sig väl svart att såväl g7 som h6 var täck=
ta .
. . .
( -=
diagram 1 -=
)
23.Sxg7!
Ändå! Vad svart antagligen inte tagit med i beräkningen var att även den andra springaren skulle följa efter i offerdansen:
23.-,Sxg7 24.f5 Dd6 25.Sxf7! Kxf7 26.=
Txg7+
Kf8 27.f6 Lxf6 28.Dg6! Lxg7 29.Tf1+ 1–0.
Vid SM i
Göteborg 1964 tilldelades Arthur första skönhetspriset i kla=
ss
II för ett helgjutet parti, som kröntes med följande magnifi=
ka
avslutning:
( -=
diagram 2 -=
)
A Illerbrand-R Albiner
22.Dg7! Txg7 23.hxg7 Se7 24.Sf6+ Kd8
25.Th8+ Sg8 26.Txg8+ Ke7 27.Te8 matt!